Min kreativa kaoslåda

Såhär ser mitt skriv-, scrap- och pysselbord ut, när det faktiskt är hyfsat städat där. Inte någon minutiös, linjär ordning direkt, men man skymtar en bordsyta och varje sak befinner sig på sin plats. Alla scrappare ser direkt vad som saknas, tingesten som står på var mans scrapbord – Tote-ally cool Tote:n.

Jag tog bort min. Jag var så trött på den och den rymde inte det jag ville ha tillgång till utan att bli ranglig och vinglig och dan… Dessutom (inte minst på grund av rangligheten) var jag tvungen att resa mig och gå runt bordet för att få fram grejer som var nerstoppade på baksidan av väskan, trots kullager-snurrplatta undertill. Opraktiskt – bort med det!

Lådan inhandlades på IKEA igår, är 28x34x18 cm och har ett lock – men det insåg jag ju direkt att det inte skulle komma till någon som helst användning. Den har säkert ett namn också, men det minns jag inte just nu. Här har jag dock stuckit ner allsköns förnödenheter, verktyg, pennor, dekorationer i salig blandning. På armlängds avstånd. På bilden syns skärmatta, cirkelmall, min samlade bling-stash, en uppstickande stor ”pouch” med punchinella, blommor och brads (liknande pouchar med knappar, band och garn finns nedtryckta under blingpåsarna, en pennburk  (som egentligen inte behöver stå just där – men nu kunde den ju göra det, så då hamnade den där…), plastficka med stickers etc, lång häftmaskin, ett pennfodral med skalpeller, sylar etc, en ask med pappersblommor, en annan ask med chipboardbokstäver – samt min dymomaskin. Silent settern och en låda stickles-flaskor ligger också där någonstans…

Allt man behöver – utom limprodukter, som fått en egen låda i minibyråarna på första bilden. (Den röda, för att vara noga.)

Jag tror att det där blir rätt bra – inte hyperprydligt som många andra har det, men ett kreativt och lättstädat sätt att ha närhet till de viktigaste grejerna. Jag har ju nu en gång lärt mig om mig själv, att gör jag det för komplicerat att städa undan efter en pysselsittning – då blir det aldrig städat alls…!

Klart du behöver en väska!

Kan inte nån förbarma sig över min snygga, praktiska, välskötta och synnerligen privärda Crop-In-Style Navigator i modellen Red-Black-Creme:

Pris kan diskuteras, senast föreslog jag nog 750 tror jag. Men som sagt – let’s snacka om saken. (Och den säljs med brasklapp för eventuellt leveransstrul för XXL-väskan jag beställt från Pyssloteket.)

Det är en jättebra väska – men för liten för mig. Jag lägger i mina Quickutz-grejer (ja, jag VET att jag har för mycket…!) och sen är väskan full och allt annat (och det vet vi ju alla hur mycket det är) får utgöra toppfyllning alternativt fraktas i andra väskor… 5-6 stycken, vanligtvis. Nej, det håller inte – jag måste ha en XXL.

Det har jag beställt nu -  jag måste bara hitta ett bra hem åt min kära Navigator, som jag vidhåller är den snyggaste scrapväska som någonsin tillverkats!

Och jarå, jag kan invänta julklappsbokslutet för betalning, inga problem. Helst med leverans/hämtning inom Stockholm – är osäker på hur man emballerar en såhär stor väska på ett bra sätt men det går säkert att lösa. Då tillkommer kostnad för frakt, förstås!

Kom igen nu – klart du behöver en snygg väska till nästa träff?

Förresten…

…hittade jag en gammal layout, så jag åtminstone kan pynta bloggen med lite gammal skåpmat. Den här är alltså INTE från Kolbäck, och som ni ser är det lite äldre bilder jag dammat av och scrappat. Det är ganska roligt – att scrappa bilder som inte är rykande färska och aktuella, men som väcker minnen ändå.

Och så kan jag meddela att det INTE blev något pyssel framför dumburken ikväll, men att jag trots detta anser mig ha varit riktigt duktig ur pysselsynpunkt.

Igår på träffen, delade jag bord med alltid-lika-välorganiserade Mimmi. Och jag kunde nästan SE hur hennes nackhår ställde sig i givakt när jag halade upp en decimetertjock trave lösa Quickutz-dies, med blandade alfabet, shapes och småttågott i största allmänhet, nedslängda i stora väskan utan inbördes ordning. Under dagen kom högen att växa ytterligare, eftersom det är sååå mycket roligare att ta UT dies än att sätta in dem i pärmarna igen.

I fallet shape-dies var det så att högen bildades då jag skulle sortera upp och få ordning på min, numera rätt talrika, samling stansjärn (misstänker att jag trädde över 100-strecket för ett tag sedan). Jag kom halvvägs och sen ”bidde” det inte mer, hälften av diesen låg då huller om buller i en sidoficka i förvaringspärmen, medan andra hälften drällde omkring lite hipp som happ i plastfickor, med påbörjade indexsidor slumpvis instuckna emellan.

Nu är förvisso indexsidorna lika halvfärdiga fortfarande – men idag fick jag sorterat in HELA traven dies, och dessutom i en begriplig ordning som jag tror kommer att göra det lättare att hitta bland den massiva mängden dies jag råkat samla på mig. Känns rätt fint, faktiskt!

Pysselhösten inledd med träff i Kolbäck!

Igår var jag på min första pysselträff i Kolbäcks församlingshem – en mycket trevlig träff, och den första träff jag varit på överhuvudtaget på väldigt, väldigt länge. Jag har inte hunnit skanna några layouter idag, så det blir inga bildbevis riktigt ännu – men jag var riktigt produktiv, för att vara jag förstås. Jag kom hem med 3 ½ färdig layout och ett bokmärke, några ensamma stackars godisbitar i en stor, skrynklig påse och en märkbart skrovlig röst efter 12 timmars intensivt pratande och skrattande.

En bra träff, med andra ord!

Något annat man alltid har med sig hem från en träff är:

1) impulsinköp från loppisbordet
2) nya ha-begär att anteckna på sin önskelista.

Den här träffen var – givetvis – inget undantag. Men till mitt försvar måste sägas att jag var ganska modest i mitt shoppande – jag befriade la Mimmi från en väska (egentligen avsedd för ryktborstar och sånt där!) som jag tänkt använda för att få Cuttlebuggen med mig på träffar framöver. Mååånga fack och fickor har den, och betingade det facila priset 50 riksdaler. Som hittat.

Som hittad är däremot sällan den första punkten jag numera måste anteckna på min önskelista – en iPhone. Även där får la Mimmi erkänna sig skyldig, habegäret drabbade mig när jag satt och pillade på hennes i bilen på väg till Kolbäck. Jag hann bli rejält såld…

För att hålla sig till det pysselrelaterade var väl begären mer modesta i prisläge – men en sån här måste jag ha:

Tim Holtz Unmounted Stamp Binder

Jaja, jag som stämplar så mycket, jorå, jomenvisst. Men ändå – det vore ju trevligt att kunna förvara de stackars stämplar jag nu äger på ett fashionabelt vis – och praktiskt. Den Jopa-pärm med store-sheats jag har funkar ju – men den är vare sig snygg eller särskilt portabel…

Sen satt stämpelproffsen förstås och lekte med riktigt, sjukt snygga stämplar från Beeswax Rubber Stamps (säljs här i Sverige av Hobby & Hantverk, som också levererade grejs till träffen igår), vilket jag vägrar låtsas om. Fast det är klart – skulle jag köpa en snygg pärm till mina stämplar, så är det klart att jag måste ha några snygga stämplar att sätta in i den också…

30 minuter och 1000 spänn senare

Ja, fråga mig inte hur det gick till, men jag lyckades på ca 30 minuters intensiv pysselshopping, fördelat på 4 minuter på Panduro och 26 på Landstoken, bränna nästan 1000 riksdaler. Och jag vet knappt vad det var jag köpte egentligen. Intet nytt under scrapsolen, med andra ord.

På Panduro gick jag löst på glittrigt dekorfoam (eller vad sjutton heter det? Sånt där man gör foamstamps av, fast tunnare…?), 4 ark och så ett mönsterpapper, 100 spänn, snabba ryck.

Sen bar det av till Landstoken, och efter ett misslyckat försök att agera BIA-hallick åt Anna-Carin, ägnade jag mig helhjärtat åt att botanisera i eget intresse. Men vad var det som blev så dyrt egentligen?? En ny scraps-förvaring blev det, den kostade 299:- så det var ju en modig del av de 890 jag brände.

26 fack har den här lilla babyn – det blir värsta lyxen för mig, jag kan toksortera mina scraps som aldrig förr! Och den känns stabil och bra – förr har jag haft problemet att väskor går sönder, eller inte rymmer så mycket som jag behöver. Det BORDE inte bli så med denna. Tycker man…

Men sen då? Nästan 600:- till brände jag – på vad? Bulkprylar mest: tiny alfastickers, prima-rosor… Och så en ny stor hörnrundare istället för den jag pajade före sommaren. En uggle-die i revvo-size, bara för att den är så sjukt söt… Hm, och så lite presentgrejs. Sisådär – 890 spänn, putz weg. Jo! En röd 1-tums BIA-spiral också, och 5 vita cardstock – inte Bazzill, för det hade hon inte, annars skulle jag ha köpt 10-20 stycken istället för fem. Ska det vara så ska det vara rejält.

Så – det mest revolutionerande köpet var förvaringsväskan, som känns mycket lovande. Scrapsförvaring är för de flesta scrappare en sekundär grej, nåt man tager vad man hafver för att förvara i. Men för mig gäller:

1) verktygsväskan, Tote-ally-Cool-Tool-toten
2) scrapsförvaringen
3) PaperTakern med nya papper

Faktiskt – i den ordningen. Bara en sån sak som att jag släpar scrapsväskan med mig till varenda träff – trots att den tar upp halva Navigatorn. I den nya väskan kan jag nog klämma ner hela papper så jag klarar en träff också – och skippa PaperTakern helt och hållet.

Så det känns najs, faktiskt. Förvaring är bra grejer. Ordning rockar. Nu fattas bara lite hederlig pysseltid också – men än är jag på vift i de småländska skogarna, och får vackert vänta tills jag kommer hem igen. Fast jag har faktiskt släpat runt ett par färdiga layouter i datorn hela semestern, så dem kan jag ju bjuda på nu när jag ändå inte har något bättre för mig. Fast en i taget, förstås. Man vet aldrig när jag får idétorka nästa gång…!

Den här layouten bevisar – om jag någonsin tvivlat – att jag är en idiot om jag någonsin tittar på, eller ödslar pengar på, så kallade dekorationer. Vad ska jag med sånt till? Jag använder det ju inte!

Mer förvaringsfunderingar

Så hade jag löst dekorationsförvaringsfrågan (bortsett från att jag höll på att spränga paper-sticker-väskstackarn genom att försöka trycka i den lite MER grejer, som förvisso borde bo där och inte på allsköns andra ställen i stashen, men det är en annan historia) – och så upptäckte jag nästan genast att min scraps-väska börjar ge med sig.

Jag älskar mina scraps – en brokig flora av användbara bitar av papper, jag slänger det minsta skröfset (ursäkta fackterminologin), men annars sparar jag allt. Man vet aaaaldrig när ett gammalt papper kan få komma till heders igen.

Sålunda har jag på mina 4-5 år som scrappare slitit ut 2 scrapsförvaringar – och båda har fallit på samma svaghet: att inredningen, själva facken i väskan, varit av plast, som inte pallat trycket, helt enkelt.

Om jag ändå vore slängd på att sy, då kanske jag hade hivat fram symaskinen och svängt ihop nåt av gamla stuvbitar – men jag är ju inte det. Slängd. På att sy. Men en textil förvaring vore slitstarkare, och med tanke på hur mycket papper jag behöver trycka i den där väskan, så är slitstyrka A och O.

Så – jag börjar snegla på min Paper Taker.

Ja, alltså – jag sneglar på den jag har för att den står närmast till hands, men jag menar alltså att jag funderar på en till. En för nya papper, en för scraps. Inte identiska, för bökigt att hålla reda på. Men väskan är ju bra. Och slitstark. Inte så många fack, men det finns ju lösa indelare till, och jag tänker mig nog en lösning med albumfickor som ”innerförvaring” eller ”pås-system”.

Enda nackdelen – den är dyr. Ujujuj, så dyr den är. När jag köpte min nuvarande var jag DT-medlem hos Pappersbiten och fick rabatt. Då var den ju plötsligt inte alls så himla dyr.

Jaja. Karl Marx mamma lär ha sagt att det vore bättre om Karl skaffade ett kapital istället för att bara skriva om det. Så, i sant modersmarxistisk anda ska jag nu idka lite pyssel istället för att bara skriva om det.

Ouch…!

Satte mig för att sortera min väska för scraps (dvs papper som jag börjat skära i), den har länge hotat explodera av trycket från de tonvis med pappersbitar jag tryckt ner i den. Nu fick jag se att hotet blivit verklighet, om än på ett smygande, icke-spektakulärt vis. Flera av facken har spruckit och det ser inte ut att hålla så himla mycket längre (i synnerhet inte om jag fortsätter packa den så knökfull som jag gör…).

Någon som har tips på väskor för 12×12-papper, inredd med många fack – helst 12 som den här väskan? Den måste ta några hundra papper, Artemio har en som jag tittat på, men den räcker inte till. En PaperTaker (Crop in Style) har jag redan, men den använder jag för nya papper – och dessutom är det för få fack i den.

Panduro har en – det är inte så många fack i den tror jag, men är det någon som vet om den fortfarande är nedsatt till 150:-?

***

För övrigt sorterade jag väl i ungefär 5 minuter innan jag hittade spännande saker och fick en idé, limmade fast tre spännande saker på ett papper, lade på tork och återgick till sorteringen. Det här kommer att ta tid, det märker man ju…

Dekoförvaring – nu med bildbevis

Nu var det visst inte något strul med bilden i förra inlägget, men jag har ändå tagit egna (snabba och usla) bilder på min nya darling. Är verkligen supernöjd med den:

Som sagt – liten och nätt kan man inte skylla den för att vara, den mäter väl en 35×45 cm eller så – men den går in i min hylla och den sväljer hela min dekostash, och därmed är jag nöjd!

På vänstra pärmens insida finns kardborreband med vidhängande plastpouchar, som jag nämde förut. Sehr fiffig, rymmer ungefär hur mycket junk som helst. Här har jag band, garn, knappar, småpynt (brads å sånt), punchinella, journalingrutor, blommor och annat småkrafs.

Och sen kommer då själva binder-avdelningen, där La Mimmi generöst låtit en hel drös plastfickor och grejer hänga med i dealen. Det är alltså som fotofickor, plastfickor med olika fack – och de kommer i olika modifjonger. Jag är böjd att hålla med Mimmi, att de med fyra fickor verkar mest användbara.

Stor som ett hus, som sagt, men viss stängningsteknisk ansträngning inträdde när jag skulle försluta väskan om min kära stash, så den är alls icke överdimensionerad… Ähum.