Inspirationstörst

Jag är verkligen inte särskilt inspirerad just nu. Om jag överhuvudtaget gör något, så blir det ofta ännu ett halvfärdigt tillskott till den gamla traven av surdegar jag aldrig kommer att göra klart. Det känns bara som om jag redan sett och gjort allting – flera gånger om. Jag hittar inget nytt som lockar – och då snackar jag inte om nya prylar, utan nya idéer, nya stilar, nya infallsvinklar.

Och så upptäckte jag nyss att jag går här och väntar förgäves på nästa nummer av Scrapbooks etc – för den prenumerationen har redan löpt ut…! Va? Jag var helt säker på att det gått högst ett år på den sedan jag beställde den. Bisarrt… (Och bisarrt också att man inte med en stavelse ens FRÅGAR en trogen prenumerant om hon möjligen är intresserad av att förlänga prenumerationen… Men det där får deras marknadsavdelning ta och fundera på, det är ju inte min sak…)

Men grejen är att jag inte är så sugen på att boka någon ny prenumeration på Scrapbooks etc. Jag tycker att den gått utför länge, och på sista tiden var den inte mycket till inspiration, faktiskt. Samtidigt känns det tråkigt att inte ha någon kreativ tidning att se fram emot i brevlådan…

Funderar faktiskt på att boka en prenumeration på Creating Keepsakes igen – det var ju några år sen, men jag tycker den har ryckt upp sig lite… Tyvärr finns det ju inte så många att välja på längre – HELST skulle jag ha velat ha Memory Makers Magazine, för den var riktigt bra på slutet..!

Tips, någon?

Bah…!

Den här bloggens namn är verkligen gravt missvisande just nu. Skaparlust? Moi…?? Inte mycket, faktiskt. Eller – lusten finns, driften, BEHOVET att skapa… Men ingen tillfredsställelse, jag gör – och jag tappar lusten innan jag ens är färdig. Allt ser gammalt ut, allt har jag sett förut, gjort förut. Till och med när jag provar saker jag faktiskt aldrig har gjort förut. Nyhetens behag är inte så behaglig som jag önskar att den ska vara. Och samtidigt vet jag inte vad det är jag saknar.

En gammal hederlig scrapblock? Tja, kanske det. Kanske det… Hur bryter man en sån, nu igen?

(Och det knasiga är att jag skriver det här med en nygjord layout framför mig, som bara saknar en rubrik och några rader text, och som inte alls ser så våldsamt pjåkig ut. Vad mer begär jag, liksom?)

En pyssling i Tyskland

På pysselfronten inte mycket nytt efter flytten till Hamburg, faktiskt. Jag har förvisso fått upp det mesta av pysselgrejerna – men eftersom jag numera har pysselbordet i vardagsrummet, känns det inte bra att ha ett kaotiskt rörigt bord överbelamrat med prylar… och så blir det ju jämt.  Jag måste helt enkelt ha mer/bättre förvaring – kanske en hurts eller ännu ett skåp – att fly undan grejerna i, för att det här ska funka.

Dessutom har jag tröttnat på min Tote-ally cool tote, så den har fått ett nytt hem på källarförrådet. Det började kännas som att den var mer till besvär än nytt, stor och tung och alltid ivägen… Så nu måste jag komma på nya sätt att förvara alla mina pryttlar. Egentligen skulle jag vilja ha ännu en minibyrå från IKEA – men givetvis har jag glömt burken med bets som jag målat de tre jag redan har i huset i Sverige, och lycka till att hitta samma färg igen… Att ha en fjärde minibyrå i fel färg känns ju inte så kul.

Så – det tål att tänkas på. Hur jag ska ha det.

Däremot har jag börjat pilla med rolodex-kartoteken jag yrat om i flera år. Indexkorten är klara sedan länge – ett alfabetiskt för adresser, ett indelat i månader för att göra födelsedagsregister och ett för att sortera receptkort. Och nu har jag då äntligen börjat göra kort för adresser och födelsedagar. Det lär ta sin tid innan det är klart, men jag stansade åtminstone upp ca 70 rolodexkort framför TV:n igårkväll, så jag har lite att börja med…!

Tyska pyssling-vänner är det däremot lite ont om – har inte ens hittat någon pysselbutik här i stan.Förra helgen hittade jag till Idee, som är den tyska motsvarigheten till Panduro, men… Tja, det är ungefär som att gå på Panduro. De har ett bredare sortiment än Panduro, men följdaktligen också mindre utbud av allting – och jag får en känsla av att det är egenproducerade lågbudgetprodukter, och inte den kvalitet jag så många gånger tjatat om att man tjänar på att hålla sig till.

Vet om EN pysselmänniska som bor här i stan, hon designar åt en hel drös tillverkare och flänger världen över för mässor och demos och guvetintevad… Men jag har skickat ett mejl till henne i alla fall, och frågat om tips på var man kan börja – butiker, forum, träffar… Vi får väl se. I Sverige är pyssling-nätverken så självklara – bästa och enklaste sätten att lära känna folk om man är ny och inte känner någon. Jag hoppas väl att det ska vara likadant här…! (Sen att min tyska lämnar en del övrigt att önska, det är en annan femma!)

Tro’t eller ej…

…men jag har faktiskt scrappat! Nu blir det ju lite antiklimax här eftersom jag i vanlig ordning har ett sånt behov av att sätta det berömda krysset i taket genom att prata om att jag skapat, långt innan jag får tummen ur att prestera några som helst bildbevis… Men ändå. Jag har faktiskt scrappat!

Jag minns knappt när det hände sist, jag fettappade sugen där ett tag – av flera skäl, som antagligen vart och ett för sig skulle ha fått vem som helst att tappa lusten. Samtidigt är jag ju en gång ett sånt inbitet vanedjur, att bromssträckan fortfarande är lång – även om jag tappar fart en liten bit på vägen. Så länge grejerna står här, och halva bekantskapskretsen pratar om scrapbooking, material, träffar och annat roligt – så är jag nog fast. I positiv mening.

I söndags var jag alltså på träff på Kungsholmen. Det var trevligt, och även om jag inte sprättade 10 layouter, som SOMLIGA andra – så fick jag en hel del gjort. Fyra layouter varav två dubbla, eller nåt sånt. Givetvis bara halvfärdiga, annars vore det ju inte likt mig – men nu ikväll, när jag hade en djup och innerlig längtan att sitta framför TV:n och slöglo på nåt medan jag pysslar, satte jag mig att göra klart dem. Min surdegshög bara växer och växer, men ikväll fick jag nog klart en 2-3 sidor ur högen.

Jag ska försöka hinna med att fota av och visa lite löpande – snart är väl allt nedpackat och påväg till Tyskland, men än går livet sin gilla gång och jag har någon slags egen tid att leka med.

Inspiration på gång…

För er som tycker att det är mycket snack och lite hockey i den här bloggen, kan jag meddela att jag just laddat upp inte mindre än fjorton (14) bilder på skapade verk som inom kort kommer att pryda en blogg nära er. Och NEJ, det är faktiskt inte den här bloggen jag menar. Inte den här gången!

De fjorton bilderna är nämligen resultatet av ett gästdesigner-uppdrag jag fick i oktober, hos den eminenta butiken Magdas Scrapbooking. Sen har vi haft leveransproblem med bilderna, så det har dröjt att få upp dem – men nu hoppas vi att det strulet ska vara avhjälpt, så att materialet kan komma upp någon gång inom kort!

Annette skickade mig ett designkit som fick mig att dregla okontrollerbart under hela uppackningsprocessen – OCH jag hade faktiskt sinnesnärvaro nog att ta fram kameran och föreviga paketet. Däremot hade jag INTE sinnesnärvaro nog att kolla om det fanns ett minneskort i kameran, och innan jag upptäckte det hade jag redan gått lös på materialet till den grad att det inte gick att rekonstruera paketbilderna… Otroligt snopet.

Men, men. Jag hade hjärtans roligt medan jag klipp-å-klistrade med grejerna, och snart får ni alltså se… Stay tuned!

Om att köpa Riktiga Grejer™ att skapa med

Om det är en sak jag lärt mig – eller ja… HOPPAS att jag äntligen har lärt mig vid det här laget – så är det det här:

Köp inte de hotta nyheterna som hypas till vansinne av säljkåta tillverkare med hybris. Gå inte på det. Var smartare än så.

Låt mig ta ett exempel: Adirondack Acrylic dabbers. Akrylfärg med dutt-topp, fantastiskt praktiskt – förutom det faktum att vi snackar rätt medioker färg till hutlöst pris, benhårt marknadsförd – med sexige Tim Holtz i spetsen. Handen på hjärtat – hur många har du? Egentligen? 10? 20? 30? Alla…? Jag har nog ett femtontal, skulle jag tro. Minst. Har betalat mellan 35 och 50 kronor styck – för en ynkans liten skvätt färg varav minst hälften är för evigt fast i flaskan – no way att man ens får UT det lilla som finns i flaskan.

I veckan var jag in på Kreatima, närmaste konstnärsbutiken från jobbet räknat. Där kostar en FET tub Windsor & Newton akrylfärg av artistkvalitet (da shit, jag lovar) 89 spänn. RIKTIGA grejer. Färger som går att blanda, utan att man får den där grådassiga kulörmattheten som är oundviklig med dabbersfärgerna. Och dutt-toppen? Seriöst tjejer – köp en svamp.

Jag minns när jag bytte mina billiga (?) studiekvalitet-akvareller mot artistkvalitet. Det är en djävulsk skillnad. Plötsligt blev det roligt att skapa, kreativiteten begränsades inte längre av mediokra produkter som inte tillät det jag ville göra. (Nu är det bara min hantverksskicklighet som begränsar… och den kan jag ju faktiskt jobba med!)

Och priset? En halvkopp är inte dyrare än en distressrefill i alla fall. Och konstbranschen har haft hundratals år på sig att utveckla BRA GREJER – i jämförelse är scrapbookingbranschen en närig streber med dollartecken i ögonen – de vill tjäna snabba cash, kort och gott. Dina snabba cash.

(Och innan du protesterar mot detta – ta och se dig omkring: Överallt handlar ”scrapinspirationen” om de senaste produkterna, prylarna, färdigdesignat krimskrams som ska ”spara tid”, få dig att scrappa mer på mindre tid. ”Get it done”, braskar de amerikanska scraptidningarna i vart och vartannat nummer. Vad den svenska braskar med vet jag inte, av principiella skäl. Var tog kreativiteten vägen i den utvecklingen?)

Gör ditt skapande en tjänst – köp riktiga grejer istället för billigt skräp du bara får spader på i längden.

</brandtal> 😉

Förresten…

…hittade jag en gammal layout, så jag åtminstone kan pynta bloggen med lite gammal skåpmat. Den här är alltså INTE från Kolbäck, och som ni ser är det lite äldre bilder jag dammat av och scrappat. Det är ganska roligt – att scrappa bilder som inte är rykande färska och aktuella, men som väcker minnen ändå.

Och så kan jag meddela att det INTE blev något pyssel framför dumburken ikväll, men att jag trots detta anser mig ha varit riktigt duktig ur pysselsynpunkt.

Igår på träffen, delade jag bord med alltid-lika-välorganiserade Mimmi. Och jag kunde nästan SE hur hennes nackhår ställde sig i givakt när jag halade upp en decimetertjock trave lösa Quickutz-dies, med blandade alfabet, shapes och småttågott i största allmänhet, nedslängda i stora väskan utan inbördes ordning. Under dagen kom högen att växa ytterligare, eftersom det är sååå mycket roligare att ta UT dies än att sätta in dem i pärmarna igen.

I fallet shape-dies var det så att högen bildades då jag skulle sortera upp och få ordning på min, numera rätt talrika, samling stansjärn (misstänker att jag trädde över 100-strecket för ett tag sedan). Jag kom halvvägs och sen ”bidde” det inte mer, hälften av diesen låg då huller om buller i en sidoficka i förvaringspärmen, medan andra hälften drällde omkring lite hipp som happ i plastfickor, med påbörjade indexsidor slumpvis instuckna emellan.

Nu är förvisso indexsidorna lika halvfärdiga fortfarande – men idag fick jag sorterat in HELA traven dies, och dessutom i en begriplig ordning som jag tror kommer att göra det lättare att hitta bland den massiva mängden dies jag råkat samla på mig. Känns rätt fint, faktiskt!

Pysselhösten inledd med träff i Kolbäck!

Igår var jag på min första pysselträff i Kolbäcks församlingshem – en mycket trevlig träff, och den första träff jag varit på överhuvudtaget på väldigt, väldigt länge. Jag har inte hunnit skanna några layouter idag, så det blir inga bildbevis riktigt ännu – men jag var riktigt produktiv, för att vara jag förstås. Jag kom hem med 3 ½ färdig layout och ett bokmärke, några ensamma stackars godisbitar i en stor, skrynklig påse och en märkbart skrovlig röst efter 12 timmars intensivt pratande och skrattande.

En bra träff, med andra ord!

Något annat man alltid har med sig hem från en träff är:

1) impulsinköp från loppisbordet
2) nya ha-begär att anteckna på sin önskelista.

Den här träffen var – givetvis – inget undantag. Men till mitt försvar måste sägas att jag var ganska modest i mitt shoppande – jag befriade la Mimmi från en väska (egentligen avsedd för ryktborstar och sånt där!) som jag tänkt använda för att få Cuttlebuggen med mig på träffar framöver. Mååånga fack och fickor har den, och betingade det facila priset 50 riksdaler. Som hittat.

Som hittad är däremot sällan den första punkten jag numera måste anteckna på min önskelista – en iPhone. Även där får la Mimmi erkänna sig skyldig, habegäret drabbade mig när jag satt och pillade på hennes i bilen på väg till Kolbäck. Jag hann bli rejält såld…

För att hålla sig till det pysselrelaterade var väl begären mer modesta i prisläge – men en sån här måste jag ha:

Tim Holtz Unmounted Stamp Binder

Jaja, jag som stämplar så mycket, jorå, jomenvisst. Men ändå – det vore ju trevligt att kunna förvara de stackars stämplar jag nu äger på ett fashionabelt vis – och praktiskt. Den Jopa-pärm med store-sheats jag har funkar ju – men den är vare sig snygg eller särskilt portabel…

Sen satt stämpelproffsen förstås och lekte med riktigt, sjukt snygga stämplar från Beeswax Rubber Stamps (säljs här i Sverige av Hobby & Hantverk, som också levererade grejs till träffen igår), vilket jag vägrar låtsas om. Fast det är klart – skulle jag köpa en snygg pärm till mina stämplar, så är det klart att jag måste ha några snygga stämplar att sätta in i den också…

Ojdå

Bafratt jag sa tidigare ikväll att jag är trött på scrapbooking, satte jag mig sen och gjorde hela TVÅ sidor. Från scratch. Fast det är klart, det är mer handarbete än kreativ lust, som att sticka en halsduk – något som förströr händerna, utan att besvära hjärnan med alltför mycket tankemöda.

Och två sidor till som dokumenterar vardagen. Det är inte fy skam det heller. Bildbevis kommer – så småningom!

Serieproduktion

Idag har jag färdigställt icke mindre än åtta (8) layouter, inklusive de två jag redan visat här idag! DET känns gött att sätta in alla dem i pärmarna, kan jag meddela. Egentligen är det inte ens en fråga om speedscrapping så mycket som att jag faktiskt tog tag i den där högen med surdegar – då i eftermiddags när jag var rastlös och uttråkad och ingenting var roligt. Att pyssla var inte heller roligt, men jag lyckades få det gjort.

De som scrappat med mig på sistone kan ha fått se min hög med icke-avslutade layouter – på fullt allvar nästan en halv decimeter tjock. Den är fortfarande diger – jag tror att det är 11-12 layouter KVAR i högen! Men alla de layouter jag gjort klara idag, utom två, kom därifrån, så det känns ändå bra jobbat.

⅓ down, ⅔ to go!

Sen att två av layouterna är så gräsliga att jag aldrig kommer att visa dem för någon utomstående, det hör inte hit. Jag borde bränna åtminstone den ena, för den är faktiskt SÅ ful (jag skojar inte!), men… det är så jobbigt att leta upp alla bilderna igen för att framkalla om dem, så den får väl sitta i pärmen tills jag dör av fulslag och förpassar den till pappersinsamlingen!

***

Dagens pysseltips för glittergillande pysslingar: Jag körde på Stickles Stardust (bästa, snyggaste!) som outline på Diesel Classic-bokstäver. Jag hade vita bokstäver outlinade med brun penna, men ville glamma till dem lite. Med Stardust längs konturerna – fyllde jag sen i bokstäverna med glossy accents. Oooooh la la…! Den ligger på tork just nu, men den ser jäkligt läcker ut, kan jag meddela!

***

Jag blir hemma imorgon – är inte så sugen på att gå till jobbet och hosta lungorna ur mig. Då ska jag försöka bearbeta mitt sinne så att jag äntligen kan ta bort bildmapparna från själva datorn, och bara ha dem backade på externa diskarna. Jag har två externdiskar, och två backuper på varje disk – men jag vågar ändå inte ta bort filerna från datorn…! Vad gör man?! Funderar på att skaffa en rejäl USB-sticka och bränna ner de bilder som jag tyckt varit värt att framkalla på den. Och kanske några DVD-skivor med bilder också, för säkerhets skull. Och kanske att jag borde köpa en tredje externdisk – och en fjärde kanske? Finns det inte nån sån där extern servertjänst där man kan lagra filer…? Undrar hur mycket min Dropbox rymmer…?